Amy

Amy Winehouse och "You sent me flying" är helt outstanding. Vi är helt överens där S och jag. Grått ute, småregnar till och med men vad gör det när Amy finns :)
Hennes texter är en av mina livsnycklar.
Hon har levt i knappt 25 år och skriver som hon har levt ettt helt liv redan. Begåvad tjej. Synd att hon ska knarka så förbannat bara.
Men nu har hon ju sagt YES YES YES till rehab efter den senaste skandalen i Mexico.

Sushi, surrealistiskt gott kaffe, en plånbok, två armband till två av sonens tjejkompisar som ska ha födelsedagspartaj i helgen, gott sällskap och kärlek. Nu väntar fredagskväll och vila.
Trevlig helg!

Artificiell promenad

Nu har jag tränat på löpbandet :)
Tre kilometer artificiell promenad och så några sit-ups.
Bättre än inget va?

I lägenhetsdjungeln

Vi behöver en större lägenhet! Har man hört den förut? Och hur lätt det är i Stockholms city att få en… NOT. Dock har vi inte fy skam att byta med. Ligger i en himskans massa byten på nätet. Känns som om det har gått trögt hittills men så i kväll rasslade det till :)

I helgen går vi och kollar på några.

Medan jag är lost i lägenhetsträsket lovar USA:s väldigt färske president att stänga Guantanamofängelset inom ett år. 

- Det är mycket glädjande nyheter, detta har stått överst på vår önskelista, säger Christine Pamp som sitter med i Amnestys internationella råd.

Obama har även under dagen i dag undertecknat en lag som förbjuder tortyr vid förhör med krigsfångar. Bush satt förmodligen frukosten i halsen. Eller så gjorde han inte det. Han kanske ligger och hånglar med Barbara nu, helt avslappnad och befriad från ansvar. Man kan ju alltid hoppas.

Ska nu läsa några visdomsord och ha en liten moment alldeles för mig själv. Jag är ensam hemma en stund till i denna högt älskade lägenhet. Min borg som jag snart ska lämna. Hoppas jag. Tvetydigt det där. 

Verbal fajt

PÅ radion: Som en bro øver vanskligt vann eller Like a bridge over troubled water.

Kom nyss tillbaka från lunchen med en kär vän och kollega.
Vi hamnar alltid i låtsas-bråk-diskussioner. Inget uttalat men båda tycker det roar en skvätt :). Jag påstår att jag kan se på folk på var de kommer ifrån, vilket land, om de är svenskar, 

i såfall vet jag vilken dialekt de har INNAN jag hör de prata. Ibland är jag helt klockren.
M dissar mig och säger att det inte stämmer alls och jämför hela grejen med att jag för några år sen sågade honom totalt när han förklarade för mig att alla från Australien var dumma i huvudet. Vilket ju låter helt efterblivet. 
Men på något sätt lyckas han nästan alltid prata bort mig och när jag stakar mig  (joooomen för att…) gör han den klassiska vinnar-underarmen-gesten med knyten näve samtidigt som han ger ifrån sig gutterala ljud med ett spjuveraktigt smajl. Jag hatar att loosa verbala fajter.
But then again, det var ingen fajt.
Vi bara larvar oss för att det är kul. Men ändå…

Verktyg

För att hantera detta livet (ångesten, pressen) måste man ha verktyg, livsnycklar som jag vill kalla det.

Kollar just nu på semestersvenskar på teven. Där reseledare men framför allt turister berättar om hur de flyr Sverige och julstressen. Bernt som släpas runt av frun på shoppingtur (trots att han hade tänkt sig att slippa julshoppingen) och muttrar om att han är de tre B:na – Bernt, Bära och Betala. Lite kul faktiskt.

Andra tränar bort ångesten, en del dricker bort ångesten (det har jag provat, den kommer alltid tillbaka med dubbel kraft). En del verkar vara så skönt befriade från ångest eller saker att tänka på, oroa sig eller stressa över.

Jag undrar hur många de är. Finns det statistik över sånt?

Själv har jag nyss lärt mig att dammsuga mig själv. Rent visuellt naturligtvis. Låter faktiskt inte riktigt friskt men det är just vad det är. Och det bästa är att om man tror på det själv så funkar det. Allt sitter i huvet på oss. Kom ihåg det. ALLT.

Who is on steamingduty?

Niles i Frasier undrar…

D-day

I dag börjar jag blogga igen för första gången på flera år. Då hade jag ett ganska smalt tema. Denna gången kör jag utan. Tema that is.

Livsnycklar är det som JAG och och alla andra behöver. Ett sorts verktyg att ta sig fram med längs den ibland jävligt snåriga väg/resa/äventyr som kallas för livet.

Just i dag finns det INGA uppiga backar eller klistriga grenar som man måste hugga av med machetas. I dag är livet en ren raksträcka med ängsblommor, som luktar ljuvligt på sidorna.

Långt därframme ser jag en liten liten uppförsbacke… men den tar jag itu med då. När jag är i den. Just nu ska jag njuta av utsikten och lukten av blommor, januari till trots :)