Väntar på datum

Två ultraljud är gjorda. Det första var inte kul. Vi befinner oss på annan, mindre ort nu.

Märker att jag varit så otroligt bortskämd omgiven av specialister.

Här träffar jag en gynläkare som inte har en clue om vad han ska göra.

Och man som han är har han till en början lite svårt att erkänna det. Dessutom har han en manlig praktikant/lärling/ST-läkare med sig.

Jag vet mina rättigheter. Att jag kan kräva att en kvinna är med i rummet. Vilket skulle kännas bra men känner att situationen är pressad nog som den är och jag är inte otrygg på nåt sätt.

Han vrider och vänder på utraljusstaven, stirrar in i skärmen och mumlar.

Det gör ont och är obehagligt. Han frågar om jag har hört förut att jag har dubbel livmoder.

???

Då får jag jävligt nog och tycker att han kanske ska kalla på någon som har lite bättre koll på läget.

Får då träffa en fertilitetsläkare (varför skickade de inte honom från början?) som vet precis vad han ska göra. Han berättar hur tunn/tjock slemhinnan, tar en bild och ger mig info.

Någon dubbel livmoder kan han inte se. Däremot ser han att allt ser ut som det ska för en kvinna som går på progynom. Som jag för övrigt blir ganska dåsig av.

Denne läkare träffade jag i morse igen. En kvinnlig läkare var med denna gången. Hon var mycket intresserad och frågade om våra planer och om kliniken i Riga.

Mycket trevligare på gyn i dag :)

Hämtade ut mina progesteronvagitorier men vet inte när jag ska börja ta dem.

Väntar på besked av kliniken när införandet kan ske så vi vet när vi ska boka flygbiljetter.

Äggdonation

Vi har beställt tid för äggdonation utomlands. Vi var där i mitten på september och träffade dem på kliniken.

Måste erkänna att jag var skeptisk. Vi hade bokat tid och flyg. Det gjorde vi redan i slutet av juli.

Samma datum fast EN MÅNAD tidigare ringer det en kvinna och frågar på knackig engelska om vi inte hade tänkt att komma …

De hade naturligtvis tagit fel på dag men jag blev så upprörd. Skrev ett mejl i affekt verkligen där jag förklarade att detta är ett STORT steg för oss. Som kräver tid, energi och kostar pengar.

Jag var skitarg och besviken. Kändes som om jag ville gråta. De bad om ursäkt och frågade om vi hade bokat biljetter …

Vi åker dit i september och får träffa läkaren och tjejen som ska vara vår koordinator genom hela äggdonationsresan. Som tur är får vi stort förtroende för dem och jag ändrade genast uppfattning. Det är en proffsig klinik med gott rykte ooch toppersonal.

Sambon fick lämna spermaprov (som inte visade helt 100 i resultat)

Vi åkte hem med en hel radda av mediciner (som jag hämtar ut när det behövs här hemma) och föreskrifter. Vi har även fått en blankett som är ifylld och ivägskickad på hur vi vill att donatorn ska se ut, personlighet och utbildning (!)

Eftersom den ska fyllas i på engelska tog jag hjälp från en i bekantskapskretsen som har engelska som modersmål och snackar perfekt svenska.

Hur beskriver man hur en panna ser ut? Vilken form har ögonen? Hur beskriver man sin kropp? Man kan se sig i spegeln såklart men att beskriva exakt hur i ord är jättesvårt har vi kommit på. Nu är det gjort i alla fall.

1 procrenspruta är tagen. Det som komma skall är ett två ultraljud. Båda är inbokade. Plus att jag ska äta olika sorters medikament. Om allt går som det ska ska införandet ske i början av november.

Jag som var helt emot äggdonation har helt förlikat mig med tanken.

Vi vet fortfarande inte varför vi inte blir gravida men nu har vi bestämt oss för detta. Det känns spännande och hoppfullt