Dan före HCG

I morgon ska jag ta ett blodprov. Ett progesteron i morgon och ett HCG den 1 december.

Är egentligen väldigt dåligt påläst om vad det innebär. Vet bara att jag ska få reda på om jag är gravid eller inte i morgon.

De öppnar 7.30 och min plan är att hänga på låset.

Kan denna kvällen och natten gå fort please!

Jag har vaknat svintidigt nu sedan vi var i Riga. Ibland somnar jag om, som i morse och sover då som ett barn, lätt fram till 9.30.

I dag vaknade jag 3.30, var vaken 1 timme, lade mig sedan i soffan och sov tills progynomalarmet väckte mig klockan 9.00.

Nu snart är det Adam och Eva på tv. Sedan Beck. Sedan sova. Sedan IVF-klinik.

Hoppas på att få ringa till sambon på jobbet och berätta goda nyheter på morgonkvisten. Kanske åka dit till och med och tjoa lite

Hemma

Vi är hemma. Det är tidig morgon och jag kan inte sova. Fast jag försöker att inte tänka så mycket på huruvida äggbebbarna fäster så gör jag det ändå.

Var lite orolig för den mensvärk jag kände hela helgen. Det är egentligen dags för mens men progynomet gör ju att cykeln bryts helt men dock, jag hade och har fortfarande menskänningar. Öm i ländrygg och ben. Och svullen.

Tre ägg var det sagt men tyvärr hade det tredjeägget inte så bra kvalitet. Annars hade vi ju tänkt att frysa det. Vi hade redan bestämt att sätta in de två som finns. Med chans till tvillingar då.

Vi såg på skärmen när våra äggbebisar sattes in. Såklart är de inte synliga med blotta ögat men vi såg när vår läkare förde in dem/något via en kateter. Vi fick även med oss en liten bild på min livmoder där man kan se att nåt har tagit plats, det är en liten vit prick på bilden.

Efteråt lämnade de oss ensammna en stund. Jag fick ett mjukt och skönt täcke. Där låg vi och höll varandra i handen och tittade på varandra. Jag blev gråtmild och full i skratt samtidigt som vanligt. Sambon nervös över att att jag skulle få en skrattattack.

Taxi till flygplatsen. Vi hde god tid på oss. Vi läste, åt, fikade och tog det väldigt lugnt. Sambon bar alla väskorna, just in case ...

Nu väntar vi, till den 29 november för blodprov och gravtest.

Riga

Vi kom i torsdags. Vi hade tid på kliniken for avlämning av sperma i fredags. I går lördag, fick vi beskedet att det blivit tre befruktade ägg. I morgon, måndag är det min tur.
Under tiden slappar vi, tränar, bastar och äter gott.

Väntar på datum

Två ultraljud är gjorda. Det första var inte kul. Vi befinner oss på annan, mindre ort nu.

Märker att jag varit så otroligt bortskämd omgiven av specialister.

Här träffar jag en gynläkare som inte har en clue om vad han ska göra.

Och man som han är har han till en början lite svårt att erkänna det. Dessutom har han en manlig praktikant/lärling/ST-läkare med sig.

Jag vet mina rättigheter. Att jag kan kräva att en kvinna är med i rummet. Vilket skulle kännas bra men känner att situationen är pressad nog som den är och jag är inte otrygg på nåt sätt.

Han vrider och vänder på utraljusstaven, stirrar in i skärmen och mumlar.

Det gör ont och är obehagligt. Han frågar om jag har hört förut att jag har dubbel livmoder.

???

Då får jag jävligt nog och tycker att han kanske ska kalla på någon som har lite bättre koll på läget.

Får då träffa en fertilitetsläkare (varför skickade de inte honom från början?) som vet precis vad han ska göra. Han berättar hur tunn/tjock slemhinnan, tar en bild och ger mig info.

Någon dubbel livmoder kan han inte se. Däremot ser han att allt ser ut som det ska för en kvinna som går på progynom. Som jag för övrigt blir ganska dåsig av.

Denne läkare träffade jag i morse igen. En kvinnlig läkare var med denna gången. Hon var mycket intresserad och frågade om våra planer och om kliniken i Riga.

Mycket trevligare på gyn i dag :)

Hämtade ut mina progesteronvagitorier men vet inte när jag ska börja ta dem.

Väntar på besked av kliniken när införandet kan ske så vi vet när vi ska boka flygbiljetter.

Äggdonation

Vi har beställt tid för äggdonation utomlands. Vi var där i mitten på september och träffade dem på kliniken.

Måste erkänna att jag var skeptisk. Vi hade bokat tid och flyg. Det gjorde vi redan i slutet av juli.

Samma datum fast EN MÅNAD tidigare ringer det en kvinna och frågar på knackig engelska om vi inte hade tänkt att komma …

De hade naturligtvis tagit fel på dag men jag blev så upprörd. Skrev ett mejl i affekt verkligen där jag förklarade att detta är ett STORT steg för oss. Som kräver tid, energi och kostar pengar.

Jag var skitarg och besviken. Kändes som om jag ville gråta. De bad om ursäkt och frågade om vi hade bokat biljetter …

Vi åker dit i september och får träffa läkaren och tjejen som ska vara vår koordinator genom hela äggdonationsresan. Som tur är får vi stort förtroende för dem och jag ändrade genast uppfattning. Det är en proffsig klinik med gott rykte ooch toppersonal.

Sambon fick lämna spermaprov (som inte visade helt 100 i resultat)

Vi åkte hem med en hel radda av mediciner (som jag hämtar ut när det behövs här hemma) och föreskrifter. Vi har även fått en blankett som är ifylld och ivägskickad på hur vi vill att donatorn ska se ut, personlighet och utbildning (!)

Eftersom den ska fyllas i på engelska tog jag hjälp från en i bekantskapskretsen som har engelska som modersmål och snackar perfekt svenska.

Hur beskriver man hur en panna ser ut? Vilken form har ögonen? Hur beskriver man sin kropp? Man kan se sig i spegeln såklart men att beskriva exakt hur i ord är jättesvårt har vi kommit på. Nu är det gjort i alla fall.

1 procrenspruta är tagen. Det som komma skall är ett två ultraljud. Båda är inbokade. Plus att jag ska äta olika sorters medikament. Om allt går som det ska ska införandet ske i början av november.

Jag som var helt emot äggdonation har helt förlikat mig med tanken.

Vi vet fortfarande inte varför vi inte blir gravida men nu har vi bestämt oss för detta. Det känns spännande och hoppfullt

Återförening

Snart fyra månader sedan det blev något skrivet.

I juni tog allt fart igen mellan mannen och mig.

Inte helt smärtfritt eftersom han som vanligt skaffat en ny flickvän som han som vanligt inte vill ha efter ett tag och ännu ett hjärta är krossat. Eller nåt.

Enligt uppgift dumpade hon honom men vem skulle inte gjort det? Hur kul är det att vara med en kille som har någon annan i tankarna hela tiden?

Funderar även på min egen "hälsa" men återkommer hela tiden till att det är han och jag. Vi har en kärlek som hänger sig kvar, den håller i. Trots att den är så stark så är den samtidigt så skör…

Vi har bestämt oss för att försöka bli gravida nu. Igen.

Jag är glad men lite orolig.

Ljuvligt snusande

Min lilla darling kom hem i natt trots att det är pappavecka.

Ser fram emot frukost och mys.