I juni tog allt fart igen mellan mannen och mig.
Inte helt smärtfritt eftersom han som vanligt skaffat en ny flickvän som han som vanligt inte vill ha efter ett tag och ännu ett hjärta är krossat. Eller nåt.
Enligt uppgift dumpade hon honom men vem skulle inte gjort det? Hur kul är det att vara med en kille som har någon annan i tankarna hela tiden?
Funderar även på min egen "hälsa" men återkommer hela tiden till att det är han och jag. Vi har en kärlek som hänger sig kvar, den håller i. Trots att den är så stark så är den samtidigt så skör…
Vi har bestämt oss för att försöka bli gravida nu. Igen.
Jag är glad men lite orolig.
