Ljuvligt snusande

Min lilla darling kom hem i natt trots att det är pappavecka.

Ser fram emot frukost och mys.

Snart påsk

I dag kan jag inte för mitt liv hitta mina nycklar. Inser att det är påsk i nästa vecka och jag är ensam.

Känner mig ensammast i hela världen just i dag.

Saknar familj. Saknar närhet & kärlek.

Nya bud

Denna vecka har febrilt gått åt till att hitta nycklarna som hjälper. Jag har ringt vänner. Jag har träffat en klokkvinna. Jag har gråtit och spenderat så mycket dyrbar tid till att vara ledsen.

Nytt budord: Ligg inte med ditt EX.

Män fungerar på ett helt annat sätt än de flesta kvinnor i det avseendet. Inte så att jag förringar deras längtan och sorg att förhållandet tagit slut. Men genom vänner och bekanta och genom egna erfarenheter har jag förstått att män kan hantera ett litet efterligg bättre än vi kvinnor. Det kan stärka dem. Ge dem ny energi, göra dem gladare. Medan kvinnor ofta känner tvärtom. Det känns jobbigt när han drar på sig kläderna och går. Jag menar ok om man umgås med en gift man, då får man ta konsekvenserna av det. Men ett ex, som man fortfarande har känslor för, är en helt annan sak.

Olycksfall i arbetet kallar jag det.

För egen del hamnade jag på ruta 1 igen. Jag ville så gärna tro att det var en kärlekshandling, att det skulle vara en bra grej efter allt vi gått igenom. Jävligt dumt resonerat. Och jag har bara mig själv att skylla.

Ringlös

Tittar på min vänsterhand igen och tycker inte det ser lika konstigt ut nu utan ringen.

Folk frågar hur jag känner mig.

"Vissa dagar lite bättre" svarar jag.

I fredags var jag bedrövad. Min goaste vän kom över och vi åt middag, snackade om livet och skrattade så vi höll på att kissa på oss.

Hon är en av mina livsnycklar. Vi sitter inte och ältar min situation. Vi bara är och trivs i varandras sällskap.

Den största livsnyckeln, eller den viktigaste finns inom oss. Vi måste bara hitta den. och på vägen dit är det helt okej att ta tag i en livboj.

Fick ett fint sms av exet. Blev rörd till tårar. Eller nej, jag skakade av gråt. Vi har kämpat så…