Måste erkänna att jag var skeptisk. Vi hade bokat tid och flyg. Det gjorde vi redan i slutet av juli.
Samma datum fast EN MÅNAD tidigare ringer det en kvinna och frågar på knackig engelska om vi inte hade tänkt att komma …
De hade naturligtvis tagit fel på dag men jag blev så upprörd. Skrev ett mejl i affekt verkligen där jag förklarade att detta är ett STORT steg för oss. Som kräver tid, energi och kostar pengar.
Jag var skitarg och besviken. Kändes som om jag ville gråta. De bad om ursäkt och frågade om vi hade bokat biljetter …
Vi åker dit i september och får träffa läkaren och tjejen som ska vara vår koordinator genom hela äggdonationsresan. Som tur är får vi stort förtroende för dem och jag ändrade genast uppfattning. Det är en proffsig klinik med gott rykte ooch toppersonal.
Sambon fick lämna spermaprov (som inte visade helt 100 i resultat)
Vi åkte hem med en hel radda av mediciner (som jag hämtar ut när det behövs här hemma) och föreskrifter. Vi har även fått en blankett som är ifylld och ivägskickad på hur vi vill att donatorn ska se ut, personlighet och utbildning (!)
Eftersom den ska fyllas i på engelska tog jag hjälp från en i bekantskapskretsen som har engelska som modersmål och snackar perfekt svenska.
Hur beskriver man hur en panna ser ut? Vilken form har ögonen? Hur beskriver man sin kropp? Man kan se sig i spegeln såklart men att beskriva exakt hur i ord är jättesvårt har vi kommit på. Nu är det gjort i alla fall.
1 procrenspruta är tagen. Det som komma skall är ett två ultraljud. Båda är inbokade. Plus att jag ska äta olika sorters medikament. Om allt går som det ska ska införandet ske i början av november.
Jag som var helt emot äggdonation har helt förlikat mig med tanken.
Vi vet fortfarande inte varför vi inte blir gravida men nu har vi bestämt oss för detta. Det känns spännande och hoppfullt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar