Vi försöker ju igen och även om jag inte direkt ser fram emot behandlingen så är jag hoppfull.
Känner mig smått nojig för ägguttaget. Sprutorna som jag var livrädd för innan känns som en smekning i vinden jämförelsevis.
Inte för att jag kände av det just då men efteråt i flera dagar.
Sen skrämmer det mig att man kommunicerar och går själv, visserligen med stöd från min sambo, tillbaka till sängen efter ägguttaget, sover i någon minut (allt detta har jag fått berättat) för att vakna upp och inte minnas ett skit. Men KÄNNA att det hänt grejor.
DET skrämmer mig.
Jag hade inte särskilt ont samma dag (i fredags) men det berodde väl på att jag var nerknarkad.
Lördagen däremot kunde jag inte röra mig så fort…
Vi har varit och tittat på en lägenhet som vi vill ha och det ser ut som att det kan gå vägen :)
Sonen (12 år) kom hem i dag från sin pappa och det var heaven, SÅ skönt att ha honom hemma igen.
Vi kollade Oceans eleven i sängen alla tre, drack te och myspyste.
Natti, natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar