Efter ett tag kommer en pappa och hans dotter på fem-sex år. De beställer mat, att ta med, och väntar i baren till höger om oss. De ömsom stirrar på oss när vi äter, ömsom på barkillen när han häller upp diverse drycker. De säger inte ett ord till varandra, de ser inte på varandra. De bara sitter som statyer, stela pelare och verkar totalt fokuserade på en sak: När maten ska komma.
Det slår mig hur ofta vi människor glömmer bort "under tiden". Pappan skulle ha kunnat snacka med dottern om hur hon haft det i skolan i dag, vad de fick till lunch eller om hon har några läxor. Han skulle kunnat snacka om att det snart är jullov - vad som helst utom att sitta tyst och stirra.
Det är svårt att leva här och nu. Nu sitter vi här och väntar på mat, vi är hungriga men vi kan göra något under tiden.
Det är livskvalité att kunna vara i nuet. Man kanske har en lång tågresa framför sig. Ta med dig något kul eller avkopplande att pyssla med. Sonen och jag brukar alltid ta tillfället i akt att umgås, att prata om sådant man kanske inte pratar så ofta om. Eller bara vara, gosa, läsa. Bara vara. Känna värmen av att vara tillsammans. Att man inte bara sitter spänd som en fiolsträng, stirrar och undrar hur långt det är kvar var tionde minut.
Och givetvis fick jag veta spännande saker under vår barmiddag ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar